Moderaternas förslag om en mer dynamisk upphovsrätt är helt klart ett steg i rätt riktning. Det har varit otroligt svårt för t.ex. nya musiktjänster att skriva licenser för musik i Europa, vilket har lett till frustration både för tjänsterna och för användarna. Hur detta ska lösas i praktiken ingår inte i förslaget, men att det måste lösas är uppenbart. Här pågår det just nu en del arbete.

Att upphovsmän ska ha rätten att själva bestämma längden på upphovsrätten är ett mycket intressant förslag som skulle kunna ställa relationen mellan upphovsmännen och musikföretagen på sin spets.

Ponera följande, låskrivare Pop-Sven har skrivit låten Popsång, och är kontrakterad till förlaget Popförlaget. Låten plockas upp av skivbolaget Popbolaget, som har en artist kontrakterad som heter Pop-Kent. Pop-Kent släpper ett album med Pop-Svens låt inspelad som "sin egen". Efter 10 år bestämmer sig Pop-Sven för att han vill släppa låten fri från upphovsrätten. Ett antal problem uppstår.

För det första måste Popförlaget vara på samma linje som Pop-Sven, eftersom det i praktiken är förlaget som hanterar rättigheterna till låten. Om Pop-Sven vill släppa låten fri, men förlaget inte vill det, måste någon form av lösning finnas för att tillgodose båda parters intressen.

För det andra vill förmodligen inte Popbolaget, som ju  äger de mekaniska rättigheterna till Pop-Kent´s inspelning, att låten ska släppas "fri". Följaktligen måste det skapas någon form av diversifiering mellan de olika rättigheterna, att vissa rättigheter gäller en viss tidsperiod, men andra inte.

Popförlaget och Popbolaget är dessutom egentligen samma företag, de ingår i företagsgruppen Popkoncernen vars ägare kommer från utlandet. Popbolaget äger rättigheterna till inspelningen, det gör i grunden inte Pop-Kent, även om det är Pop-Kent som har spelat in den och som allmänheten förknippar med låten. Så, hur löser man en situation där Pop-Sven, och kanske t.o.m. Pop-Kent, förespråkar ett frisläppande av upphovsrätterna, när såväl Popförlaget som Popbolaget så klart vill ha kvar dem i de 70 år efter upphovsmannens död, respektive 70 år från det att inspelningen gjordes, som gäller idag?

Det potentiella grundproblemet ligger följaktligen i den affärsmässiga relationen mellan låtskrivarna och förlagen, artisterna och skivbolagen. Vem är det egentligen som bestämmer? Kan verkligen Pop-Sven bestämma sig för att släppa Popsången fri om Popförlaget säger nej? Kan Pop-Kent säga att de vill släppa inspelningen av Popsången fri om Popbolaget säger nej? Idag är det enkla svaret nej.

Borde det vara så? Inte säkert. Trots allt, Popförlaget och Popbolaget är de aktörer som har investerat pengar i Pop-Sven och Pop-Kent. Rimligtvis är de intresserade av att i så stor utsträckning som möjligt hämta hem pengar på investeringen, precis som alla andra företag i alla andra branscher. Eventuell vinst leder till ytterligare investeringar som förhoppningsvis leder till mer vinst och skapar tillväxt så att även Pop-Sture kan börja skriva låtar för Popförlaget.

Som sagt, det är inte så enkelt som att man bara kan besluta att "upphovsmannen" ska kunna bestämma hur länge upphovsrätten ska gälla. I praktiken är det trots allt så att aktörerna som sitter på de närstående rättigheterna, förlagen och skivbolagen, är de som bestämmer.

I sin debattartikel skriver Moderaterna: "Motiven till en fungerande upphovsrätt är i grunden moraliska. Den enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande." Men detta skulle lika väl kunna skrivas: "Motiven till en fungerande upphovsrätt är ekonomiska. Företaget som investerat ska ha rätt till frukten av upphovsmannens skapande."

Hur en dynamisk upphovsrätt ska kunna hantera detta på ett för alla parter gynnsamt sätt är inget Moderaterna verkar ha svaret på, ännu. 

Download the report (PDF 355 kB)

Google Spreadsheet with detailed data.

First of all, I would like to clarify a couple of things about this report, since the debate has started:

• The report does not state that illegal file sharing is good for artists in any way, as some media have reported. It does simply prove that total revenues for the music industry in Sweden, as a whole, have stayed basically the same since 2000 and that revenues for the live sector, collecting sector, and artists as a group considered, have increased. 
  
• Artist revenues is not related to only Swedish artists, but also to international artists performing in Sweden.
  
• Recorded revenues is based on reported revenues from the record labels, and not on price to consumer. An additional 40% have to be added if one wants to base the revenues on price to consumers. The reason why we excluded this is simply that we do not count record stores (online/offline) and tax money as a core part of the music industry system.
  
• The graph for Artist Revenues should be seen as an estimate for the development over time, rather than an exact economic accounting. It is almost impossible to get exact figures on how much artists have earned in total during the time period, it is only an estimation done on available data from the industry.
  
• The figures have not been adjusted for inflation.

Is this report good news for the music industry?

- Yes, from one perspective this is very good news. It shows that Sweden still has a very interesting music industry and that the whole music industry system have changed and started to adapt itself to the new music landscape.

- No, it is clearly not good news that the Swedish music industry as a whole, basically has been at the same levels for nine years.

Although our report shows that earlier statements about the development of the Swedish music sector, for example that it has lost 60% of its turnover, is simply false, it is still crucial to understand that the prerequisites for music creativity in Sweden have been negatively influenced because of the downturn in recording revenues.

We know that this compilation of data will be used by some people to feed the view of the record label as something “evil”, but this report does not state that in any way that the downturn in recording revenues is good for music, or good for artists, or that record labels are bad, or evil, or anything else.

Most pirate supporters seems to forget that most of the music they love has come to life because of record labels. They seem to forget that during many years, record labels have been the creative center for the global music industry, finding, developing, recording and publishing the music that we all love. Record labels are not bad. They have just been a little confused.

During the latest years, record labels have lost parts of their former ability to invest in new music in the way that they could do before, and the fact that the Swedish music industry has had the same total revenues since 2000 is really negative, not positive.

The Swedish music industry of today is very different than the music industry of the year 2000, where our statistical analysis begins. There is still a need for creative functions that finds and develops song writers and artists in a professional way, with the purpose of releasing outstanding music. That is why it is so important for everyone to understand that this report does not prove illegal file sharing to be positive for artists or song writers.

It is just a compilation of all available data so that we, at last, can get an idea of how the whole music industry system in Sweden have developed during the latest years.

After several weeks of work together with Markus Larsson, who wrote a masters thesis on the Swedish music industry in Spring 2009, the results are now ready. We have been gathering statistics and analyzing data from different music industry organizations in Sweden for the years 2000 – 2008 and are releasing a report on Monday.  

(The full PDF report will be available here and on TrendMaze.com on Monday)

The findings can be summarized in this graph:

When combining all data from the collecting societies, record labels and live promoters, adjusting certain revenue streams for overlaps between the different organizations, it is possible to see the overall picture of the Swedish music industry for the time period 2000 - 2008. 

In 2000 these three parts of the music industry had a total revenue of 3 521 Million SEK (app. 350 Million Euro), compared to 2008 when total revenues where 3 712 Million SEK (app. 370 Million Euro. The highest year 2002 and the lowest year 2007 are within an 9.3% marginal.

Total revenues declined somewhat during the years 2003 and 2005, mainly as a result of a large decline in recording revenues and a flat live revenue year in 2003 compared to the year before, but the total trend is steady. In nine years, total revenues for the Swedish music industry, as a whole, have stayed basically the same.

In the report we also make an estimation of the changes in revenue streams for artists as a group:

Our calculation shows that total artist revenues have increased in Sweden by 34.6 % since 2000. The model gives 50% of Total (T) Live Revenues (L) to artists after venues and promoters have taken their share, 20% of Recorded Revenues (R) to artists and 80% of SAMI (A) revenues, after administration costs.
 
The reason why we have chosen a higher artist ratio on Recorded Revenues than for example the Times Online Lab’s estimation based on PRS figures (the UK equivalent to STIM and SAMI) in the article “Do music artists fare better in a world with illegal file-sharing?”, is the fact that record deals are different and labels often pay advances to artists, advances that are not reported anywhere. The scope of these advances is usually confidential, but is still an essential part of the artist revenues and can be even larger than the actual income from future music sales. Also, many artists are releasing albums by themselves on their own labels or in other ways. In these cases a much larger share of the recording revenues goes to the artist.

Even though these graphs suggests that the Swedish music industry as a whole is still “alive and kicking”, there are some things that the graphs do not say.

The downturn in recording revenues can have severe long term effects for the music industry since record labels have been important investors and financers of new and creative music releases. The figures provided by the industry associations does not specify which kind of song writers, artists or labels that are increasing or decreasing their income. During a long period of time, the record labels have invested in music production, and used successful releases to finance other music projects that might not have had a commercial potential. When revenues are moving from traditional unit sales to live performance and collecting for the usage of the recordings, it is therefore essential that the music industry finds new ways of keeping a musically creative climate.

The public debate around the situation for the music industry have been polarized and intense during the latest years, and sad to say, many discussions have been based on missing data and misguided knowledge of the whole picture, specially when it comes to the role of record labels in the music industry system.  Making these kinds of calculations is always a bit dangerous when it comes to an industry so diverse and multifaceted as the music industry. But, our goal is that this study can help the different parts of the music industry as well as music fans and consumers to get a better understanding of the changes and the challenges that the music industry have faced, and are still facing.

Idag kör alltså klimatmötet igång i Köpenhamn. För en tid sedan skrev jag en vetenskaplig artikel betitlad “Environmental Impacts of the Digital Music Revolution – Sustainability and the Music Industry” där jag tittade på huruvida digital distribution är positivt eller inte för miljöns hållbarhet jämfört med fysisk produktion och distribution. Jag försökte titta på hela musikindustrin, men fokuserade rätt mycket på skivbolagen. Abstractet lyder:

As questions concerning environmental sustainability are getting more and more prioritized at a global level, there is also a growing need for an increased understanding of how Information and Communication Technologies are influencing entertainment industries, specifically the impact that new distribution mechanisms are having on greenhouse gas emissions, material flows and resource productivity. This study investigates research that has been done specifically on digital music distribution and environmental sustainability. The study suggests that digital music distribution has had a positive impact on the environment, but that the largest impact is probably yet to come, and will not necessarily be positive in the future. The study also shows that there is still much research to be done to fully understand how the paradigm shift from tangible entertainment products to digital distribution is influencing environmental sustainability.

(För den som eventuellt vill ha en kopia av artikeln går det bra att skicka ett litet mail)

Nicklas Lundblad skrev i ett blogginlägg: Den kritiske skulle på marginalen kunna påpeka att det dessutom innebär en miljöförlust: återgången till att köpa DVD-skivor är en återgång till ett mindre miljövänligt konsumtionsmönster med större inbyggda transaktionskostnader, och därmed också till en med nödvändighet annan, högre prisbild. Hela framsteget med digital distribution raderas därmed i princip ut.

Faktum är att det finns studier som tyder på att digital distribution inte alls nödvändigtvis innebär en mindre påfrestning på miljön, snarare tvärtom (se t.ex. Türk V., 2003). Det är mycket svårt att jämföra hur mycket energi som krävs för att jag ska lyssna på en låt på Spotify eller se en film på Voddler men det är fullt möjligt, kanske t.o.m. troligt, att en P2P streaming-on-demand-approach till digital distribution faktiskt är mer resurskrävande ur ett energiperspektiv än produktion och distribution av CD- och DVD-skivor. Allt beror på HUR den digitala distributionen sker.

I en situation där jag laddar ned en mängd paket från många olika peerer krävs att en stor mängd apparater står och snurrar. En dålig uppkoppling, som t.ex. mobilt bredband, innebär dessutom att tiden som behövs blir en avgörande faktor för mängden energi som behövs i samband med nedladdning från P2P-tjänster som t.ex.  Headweb och Ameibo. Den genomsnittlige användaren har igång Spotify 94 minuter per dag enligt tjänsten själva, och man kan fundera på om Spotify som tjänst faktiskt har ökat mängden tid vi har igång våra hemdatorer? Den mest miljövänliga modellen synes vara a la carte downloads från en tjänst som t.ex. iTunes för uppspelning lokalt på digitala musikspelare snarare än streaming-on-demand-tjänster. I mitt paper gör jag därför bl.a. följande tre små slutsatser:

• Digital delivery of music has had a positive effect on the environmental sustainability, but the largest impact is probably yet to come. The effect will not necessarily be positive on the short term, when music listening is moving from the copy paradigm to the access paradigm,
• The music industry associations have not set up any general sustainability goals for the industry as a whole,
• Some companies within the music industry have begun to work towards sustainability goals set up by themselves, although it is still in early stages.

Som sagt, det finns mycket mer forskning att göra om man verkligen vill ha ett vattenfast empiriskt underlag, men vi ska nog inte ta för givet att digital distribution alltid innebär en miljövinst.