"Jämför med när elen kom. Då användes också fasta avgifter. Det gick bra när det handlade om en glödlampa, men det blev inte så kul för operatören när det öppnade en fabrik i slutet av gatan". Så säger Hans Vestberg, VD på Ericsson, till Computer Sweden i samband med mobilmässan i Barcelona.

Trenden i operatörsbranschen är alltså, enligt CS, att man allt mer verkar vilja gå mot rörliga priser för bredband, d.v.s. den som laddar ned, eller upp, mer data än andra ska helt enkelt få betala mer.

Här finns något intressant att analysera. Om vi på sikt skulle gå mot abonnemangsformer baserad på mängd data skulle vi kunna se en förändring i synen på decentraliserad spridning av musik, film och annat. Att ladda ned ett antal filmer eller album i månaden från ett fildelningsnätverk skulle på sikt kunna bli dyrare än att ha ett abonnemang av typen Premium på Spotify eller Voddler, helt enkelt därför att kostnaden för nedladdning av en stor mängd data överstiger kostnaden för musik- och filmabonnemang.

CS skriver i sin ledare i samma nummer där Vestberg intervjuas: "De fasta priserna leder till överbelastade nät vars flaskhalsar byggs bort med nya investeringar - vilket i sin tur leder till överdimensionerade nät och dyrare bredbandsmodeller. Därför är rörliga prismodeller bättre för både kunder och operatörer. Det är bättre att betala för sin egen konsumtion än för sin fildelande grannes."

Jag köper argumentet. Men, här finns ännu något intressant att analysera. Kan det vara så att modeller som bygger på flat rate endast fungerar under en viss tillväxtfas, d.v.s. fram tills dess att massmarknad har uppnåtts, men för att bibehålla en ytterligare hög tillväxttakt krävs en mer rättvis prismodell där de stora förbrukarna betalar den största pengen för utvecklingen? Kan detta även gälla för all-you-can-eat-modeller för musik och film, d.v.s. fram till en viss gräns är det möjligt att upprätthålla en sund ekonomi kring flat rate men när den utvecklingsfasen börjar lida mot sitt slut måste mängd användning (elektricitet, data, musik, film) vara det som ligger till grund för intäktsmodellerna? Lyssnar du på 50 låtar om dagen på Spotify betalar du helt enkelt mer än om du lyssnar på 10 låtar om dagen.

En övergång till rörliga bredbandspriser skulle hur som helst kunna påverka den decentraliserade spridningen av kultur och underhållning, beroende på hur sådana prismodeller konfigureras naturligtvis, samt att den största delen av kunderna tycker att det är något vettigt. Datafrossarna kommer självklart inte stödja en sådan utveckling, men som vi vet är det trots allt en liten del av internetanvändarna som står för den allra största delen av bandbreddsätandet.

Samtidigt, i takt med att TV-tittande i olika former överförs på nätet, d.v.s. ett nätanvändande som kräver hög bandbredd och många bitar nedströms, kanske vi får se “frizoner” för vissa mediekanaler. I så fall är det en helt annan utveckling som tvingar fram en separering av olika former av trafik. Bandbreddsallokering för TV-tittande från SVT.se kanske t.o.m. kommer att innebära att en del av TV-avgiften faktiskt går till operatörerna. Det är väl en bit kvar dit, men onekligen intressant för utvecklingen. Ett litet wild card som man kanske inte räknat så mycket med i "fildelningsdiskussionerna".

Snart är det dags! För releasen av vår topplista över musikanvändning online. Vi kommer att släppa den i en begränsad betaversion till en början, och just nu skruvar vi på det sista bland maskinerna, spänner remmar, oljar kolvar, pumpar upp ångan och putsar kromet. Det här kommer att bli jättebra. Mattias, Sebben, David och Kim (och lite jag), har jobbat massor för att få till det.

Sveriges Radio gjorde en grej på det idag och det plockades upp av en massa andra. Topplistan kommer att publiceras på www.trendmaze.com, när det väl blir dags lite senare i februari.

Det här är en idé som vi har gått och burit på ända sen förra sommaren när vi drog igång verksamheten kring vårt statistiksystem. Jag har egentligen inte skrivit så mycket om vår verksamhet i TrendMaze här på bloggen, men det är väl dags nu.

Vårt system (som bygger på en modell vi kallar Music Intelligence Mashup System, och som bygger på ett forskningsprojekt vi drev under 2008 och 2009) samlar automatiskt in en massa statistik från musiktjänster och sätter samman det i översikter som gör att man snabbt får en bild av hur artisters popularitet förändras över tid.

Tidigare kunde olika aktörer i musikindustrin följa en artists popularitet genom att främst kanske se hur försäljningen av skivor eller konsertbiljetter gick, men idag är det klart mycket svårare att förstå hur populär en artist är i verkligheten, samt att kunna identifiera nya artister som är på väg uppåt i popularitet.

Tanken med vårt verktyg är att man snabbt ska kunna få en översikt på hur musiklyssnande, videotittande och snackande kring en artist förändras, genom att automatiskt analysera bloggaktivitet, fildelning, twittrande, Facebook, MySpace, YouTube, last.fm o.s.v. kring en specifik artist.

Vi såg ju ganska tidigt att all den data vi samlade in också kunde användas för att göra en topplista över vilka artister som är mest populära online, men det var egentligen först i november förra året som vi på allvar började utveckla topplistan. Och nu är det dags att släppa den i en betaversion. Det känns enormt spännande!

Jag hoppas att topplistan kommer att hjälpa till att visa vilka svenska artister som faktiskt är mest populära i "verkligheten", vilket i sig är rätt intressant, den där virtuella verkligheten börjar bli mer verklig än den verkliga verkligheten... I alla fall när det gäller musik.

Så håll utkik, inom ett par veckor kommer vi att släppa den. Hoppas ni gillar den. :)