Moderaternas förslag om en mer dynamisk upphovsrätt är helt klart ett steg i rätt riktning. Det har varit otroligt svårt för t.ex. nya musiktjänster att skriva licenser för musik i Europa, vilket har lett till frustration både för tjänsterna och för användarna. Hur detta ska lösas i praktiken ingår inte i förslaget, men att det måste lösas är uppenbart. Här pågår det just nu en del arbete.
Att upphovsmän ska ha rätten att själva bestämma längden på upphovsrätten är ett mycket intressant förslag som skulle kunna ställa relationen mellan upphovsmännen och musikföretagen på sin spets.
Ponera följande, låskrivare Pop-Sven har skrivit låten Popsång, och är kontrakterad till förlaget Popförlaget. Låten plockas upp av skivbolaget Popbolaget, som har en artist kontrakterad som heter Pop-Kent. Pop-Kent släpper ett album med Pop-Svens låt inspelad som "sin egen". Efter 10 år bestämmer sig Pop-Sven för att han vill släppa låten fri från upphovsrätten. Ett antal problem uppstår.
För det första måste Popförlaget vara på samma linje som Pop-Sven, eftersom det i praktiken är förlaget som hanterar rättigheterna till låten. Om Pop-Sven vill släppa låten fri, men förlaget inte vill det, måste någon form av lösning finnas för att tillgodose båda parters intressen.
För det andra vill förmodligen inte Popbolaget, som ju äger de mekaniska rättigheterna till Pop-Kent´s inspelning, att låten ska släppas "fri". Följaktligen måste det skapas någon form av diversifiering mellan de olika rättigheterna, att vissa rättigheter gäller en viss tidsperiod, men andra inte.
Popförlaget och Popbolaget är dessutom egentligen samma företag, de ingår i företagsgruppen Popkoncernen vars ägare kommer från utlandet. Popbolaget äger rättigheterna till inspelningen, det gör i grunden inte Pop-Kent, även om det är Pop-Kent som har spelat in den och som allmänheten förknippar med låten. Så, hur löser man en situation där Pop-Sven, och kanske t.o.m. Pop-Kent, förespråkar ett frisläppande av upphovsrätterna, när såväl Popförlaget som Popbolaget så klart vill ha kvar dem i de 70 år efter upphovsmannens död, respektive 70 år från det att inspelningen gjordes, som gäller idag?
Det potentiella grundproblemet ligger följaktligen i den affärsmässiga relationen mellan låtskrivarna och förlagen, artisterna och skivbolagen. Vem är det egentligen som bestämmer? Kan verkligen Pop-Sven bestämma sig för att släppa Popsången fri om Popförlaget säger nej? Kan Pop-Kent säga att de vill släppa inspelningen av Popsången fri om Popbolaget säger nej? Idag är det enkla svaret nej.
Borde det vara så? Inte säkert. Trots allt, Popförlaget och Popbolaget är de aktörer som har investerat pengar i Pop-Sven och Pop-Kent. Rimligtvis är de intresserade av att i så stor utsträckning som möjligt hämta hem pengar på investeringen, precis som alla andra företag i alla andra branscher. Eventuell vinst leder till ytterligare investeringar som förhoppningsvis leder till mer vinst och skapar tillväxt så att även Pop-Sture kan börja skriva låtar för Popförlaget.
Som sagt, det är inte så enkelt som att man bara kan besluta att "upphovsmannen" ska kunna bestämma hur länge upphovsrätten ska gälla. I praktiken är det trots allt så att aktörerna som sitter på de närstående rättigheterna, förlagen och skivbolagen, är de som bestämmer.
I sin debattartikel skriver Moderaterna: "Motiven till en fungerande upphovsrätt är i grunden moraliska. Den enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande." Men detta skulle lika väl kunna skrivas: "Motiven till en fungerande upphovsrätt är ekonomiska. Företaget som investerat ska ha rätt till frukten av upphovsmannens skapande."
Hur en dynamisk upphovsrätt ska kunna hantera detta på ett för alla parter gynnsamt sätt är inget Moderaterna verkar ha svaret på, ännu.
Prenumerera