by Daniel
27. september 2009 19:23
Johnny Magnusson skriver i en ledare i GP idag om sin oro för hur all den information vi publicerar på bloggar och Facebook och Twitter skulle kunna användas negativt:
"Men tänk om. Tänk om Orwell hade rätt. Tänk om alla de elektroniska fotspår vi lämnar efter oss kommer att vändas mot oss av makter, företag och enskilda människor som inte är goda utan istället har ett ont uppsåt." Han skriver: "Nu handlar det inte längre om att tänka efter innan man skriver utan nu handlar det om att vara snabbast och häftigast."
Jag vet inte i vilken del av bloggosfären Magnusson brukar röra sig i, men i de delar jag huvudsakligen befinner mig i har en intellektuell revolution skett under de senaste åren. Hundratals bloggare som till dagligdags är forskare, entreprenörer, politiker, författare, journalister och debattörer interagerar och utvecklar kunskapsmassan gemensamt på ett sätt som närmast kan liknas vid ett enda långt kollektivt brainstorming-möte.
Blogginlägg länkas samman med blogginlägg och gemensamt skapas och sprids nya begrepp, nya angreppssätt, ny kunskap på ett närmast medvetandekollektivistiskt sätt. Rasmus skriver något, Joakim bygger vidare, Anders skriver om något helt annat, andra Anders postar en analys och Alexander, Anna, Erik, Joakim, Johanna och Waldemar länkar samman alltihopa i ett helt nytt sammanhang. Och så fortsätter det, hundratals bloggare, tusentals högintellektuella bloggposter, hela tiden. Som sagt, jag känner inte alls igen mig i Magnussons beskrivning.
Han ställer retoriskt frågan: "Är det behovet av att skriva något klokt eller är det behovet av att synas som gör att så många idag bloggar, twittrar och facebookar?" och svarar själv: "Det förefaller mer som ett nytt sätt att leva än ett sätt att förmedla kloka tankar."
På en punkt har Johnny Magnusson rätt, det är helt klart ett nytt sätt att leva. Det är ett liv fyllt av multitaskande, ett liv fyllt av kunskapsbyggande som får hjärnan att svämma över, ett liv fyllt av interaktion med massor av människor. Den kunskapsmängd som allt fler idag ägnar sig åt att inhämta, bearbeta, utveckla, var det troligen bara de allra mest högpresterande i samhället som klarade av för 50 år sen. Självklart är behovet av att synas en viktig drivkraft. Men inte bara det. Behovet av att kunna synas genom att beskriva nya sammanhang, komma med de intelligentaste lösningarna, kunna förklara skeenden i samhället på det bästa sättet, är precis lika mycket drivkrafter bakom att vilja synas. Och om inte det är positivt för "kloka tankar" vet jag inte vad som är det.
Prenumerera