"Jämför med när elen kom. Då användes också fasta avgifter. Det gick bra när det handlade om en glödlampa, men det blev inte så kul för operatören när det öppnade en fabrik i slutet av gatan". Så säger Hans Vestberg, VD på Ericsson, till Computer Sweden i samband med mobilmässan i Barcelona.
Trenden i operatörsbranschen är alltså, enligt CS, att man allt mer verkar vilja gå mot rörliga priser för bredband, d.v.s. den som laddar ned, eller upp, mer data än andra ska helt enkelt få betala mer.
Här finns något intressant att analysera. Om vi på sikt skulle gå mot abonnemangsformer baserad på mängd data skulle vi kunna se en förändring i synen på decentraliserad spridning av musik, film och annat. Att ladda ned ett antal filmer eller album i månaden från ett fildelningsnätverk skulle på sikt kunna bli dyrare än att ha ett abonnemang av typen Premium på Spotify eller Voddler, helt enkelt därför att kostnaden för nedladdning av en stor mängd data överstiger kostnaden för musik- och filmabonnemang.
CS skriver i sin ledare i samma nummer där Vestberg intervjuas: "De fasta priserna leder till överbelastade nät vars flaskhalsar byggs bort med nya investeringar - vilket i sin tur leder till överdimensionerade nät och dyrare bredbandsmodeller. Därför är rörliga prismodeller bättre för både kunder och operatörer. Det är bättre att betala för sin egen konsumtion än för sin fildelande grannes."
Jag köper argumentet. Men, här finns ännu något intressant att analysera. Kan det vara så att modeller som bygger på flat rate endast fungerar under en viss tillväxtfas, d.v.s. fram tills dess att massmarknad har uppnåtts, men för att bibehålla en ytterligare hög tillväxttakt krävs en mer rättvis prismodell där de stora förbrukarna betalar den största pengen för utvecklingen? Kan detta även gälla för all-you-can-eat-modeller för musik och film, d.v.s. fram till en viss gräns är det möjligt att upprätthålla en sund ekonomi kring flat rate men när den utvecklingsfasen börjar lida mot sitt slut måste mängd användning (elektricitet, data, musik, film) vara det som ligger till grund för intäktsmodellerna? Lyssnar du på 50 låtar om dagen på Spotify betalar du helt enkelt mer än om du lyssnar på 10 låtar om dagen.
En övergång till rörliga bredbandspriser skulle hur som helst kunna påverka den decentraliserade spridningen av kultur och underhållning, beroende på hur sådana prismodeller konfigureras naturligtvis, samt att den största delen av kunderna tycker att det är något vettigt. Datafrossarna kommer självklart inte stödja en sådan utveckling, men som vi vet är det trots allt en liten del av internetanvändarna som står för den allra största delen av bandbreddsätandet.
Samtidigt, i takt med att TV-tittande i olika former överförs på nätet, d.v.s. ett nätanvändande som kräver hög bandbredd och många bitar nedströms, kanske vi får se “frizoner” för vissa mediekanaler. I så fall är det en helt annan utveckling som tvingar fram en separering av olika former av trafik. Bandbreddsallokering för TV-tittande från SVT.se kanske t.o.m. kommer att innebära att en del av TV-avgiften faktiskt går till operatörerna. Det är väl en bit kvar dit, men onekligen intressant för utvecklingen. Ett litet wild card som man kanske inte räknat så mycket med i "fildelningsdiskussionerna".
Prenumerera