Den senaste tidens diskussioner kring Spotify är värda några kommentarer. Det började med "avslöjandet" att skivbolagen är delägare i bolaget och fortsatte sedan med Magnus Ugglas blogginlägg förra veckan, ett blogginlägg som uppmärksammades av många svenska medier.
För det första tycker jag det är anmärkningsvärt att alla medier missar att det inte alls är bara de stora fyra skivbolagen som är delägare i tjänsten, utan att även de små bolagen har en andel genom samarbetsorganet Merlin. Organisationen bildades för ett par år sedan med syftet att företräda alla små musikbolag när det gäller digital distribution. Målet är att kunna vara en effektiv förhandlingspart gentemot de stora musiktjänsterna. Hur delägarskapet i Spotify är tänkt att användas/fördelas ner i indieleden har jag ingen aning om, men jag tycker ändå det är viktigt att poängtera att även den delen av skivbolagsbranschen finns med.
Att skivbolagen, både de små och stora, är delägare i Spotify är inget konstigt. Det är snarare fullständigt naturligt och en modell som jag tror vi kommer att få se mycket mer av framöver.
Skälet bakom delägarskapet är självklart att man som musikägare vill vara med och påverka hur den "nya musikindustrin" ska formas. Att Spotify bjöd in både majors och indies, eller kanske snarare att både majors och indies fick sina krav tillgodosedda, tycker jag är mycket positivt och något som alla andra tjänster borde lära sig av.
En självklar sak att komma ihåg är naturligtvis att det värde som bolaget nu besitter och som styr värdet av delägarnas aktieposter, egentligen bara är av virtuell, fiktiv natur så länge man inte bestämmer sig för att casha in sin andel. För många i allmänheten låter det ungefär som att skivbolagen nu har fått in hundratals miljoner i kassan som sedan inte fördelas till artisterna, vilket naturligtvis inte är fallet. Än. Om däremot ett bolag skulle sälja av sina aktier till ett högt värde, uppstår frågor kring vad pengarna kommer att användas till. Fördelas till artisterna? Användas till nya produktioner och utgivningar? Investeras i nya tjänster? Rädda dåliga ekonomiska resultat i kärnverksamheten? I grunden ifrågasätts den avtalsstruktur och ansvarsuppdelning som rått mellan utövare och bolag.
Jag har tidigare förespråkat en ökad transparens i musikbranschen. Kanske framför allt för att vi befinner oss i en otroligt infekterad offentlig diskussion kring hur hela branschen och upphovsrättssystemet är utformat, och det är nödvändigt med fördjupad kunskap för att kunna skapa något nytt. Därför tror jag det är jätteviktigt att man bemöter det här med att förklara hur de olika delarna i branschen tänker och arbetar.
Självklart förstår jag att en del artister reagerar negativt och tycker att de blir utnyttjade när de pengar de får är på nivåer som är otroligt låga. Samtidigt måste man komma ihåg att det bara är ca tio månader sedan Spotify lanserades så att allmänheten kunde börja ta del av tjänsten. Alla stora onlinetjänster har en startsträcka på ett par, tre år innan modellen har satt sig och användandet har nått några nivåer, Google, Facebook, MySpace, YouTube, iTunes Store o.s.v. och jag tycker det är viktigt att nu ha lite tålamod och tänka långsiktigt.
Det råder ingen tvekan om att Spotifys modell har tagits emot oerhört positivt av användarna. Det är den första musiktjänsten i Sverige som har lyckats få in en stor mängd människor i det legala monetära upphovsrättssystemet. Även om det än så länge inte finns några riktigt stora studier på hur mycket den illegala kopieringen har minskat i Sverige på grund av Spotify, råder det ingen tvekan om att många har gått över från att använda olika fildelningsnätverk till att använda tjänsten.
Intäkterna för digital musik har ökat markant under det första halvåret 2009, och Spotify har helt klart haft en stor inverkan. Istället för att lägga skulden på dem tycker jag man bör se helheten och konstatera att den gamla branschstrukturen och funktionaliteten behöver förändras. Vi håller trots allt på att försöka bygga en ny musikbransch som ska stämma bättre överens med den tekniska verklighet som de flesta lever i.
- Tänk långsiktigt. Ha tålamod, och låt de som är experter på att skapa tjänster på nätet få tid på sig för att se om den här modellen faktiskt kan vara grunden till en helt ny musikindustriell struktur. Gäller både artister och andra branschaktörer.
- Skapa transparenta, tydliga och framför allt rättvisa avräkningsfunktioner så att utövare och låtskrivare, och för den delen allmänheten, kan få en bra bild över hur det ser ut. I de flesta branscher är inte det här något krav, men med tanke på hur infekterad och polariserad den här debatten är tycker jag nästan det är företagens samhällsansvar att påvisa hur det ser ut.
- Beskriv ett antal ekonomiska scenarion för framtiden, så att artister och mindre bolag kan få en känsla för vilken sorts intäkter vi egentligen pratar om i en situation när Spotify, eller liknande tjänster, går för full motor om ett par år. Det är farligt, och kan uppfattas som löften, men om man inte gör det tror jag man riskerar att få "katalogtorka" på Spotify och därmed kommer tjänsten i värsta fall dö ut.
- Gör det möjligt för användare att själva påverka prissättningen och på vilket sätt man vill betala för musiken. Jag tror det finns en mängd nya sätt att ta betalt för i det jag har kallat "impulsekonomin", vi har bara inte hitta köpviljorna hos musiklyssnarna ännu.
Sen kan jag tycka att användandet av ord som "våldtäkt" och "rövknulla" i debatten bör kritiseras rätt hårt. Även om Uggla i både sitt artistskap och på sin blogg ständigt når nya höjder för fjortiskulturens konstform, kan man fundera på vilka signaler det sänder när det är den sortens terminologi som väcker den största uppmärksamheten i debatten...
Prenumerera