Trenden bekräftas ytterligare

SAMI rapporterar rekordfördelningar till artister och musiker för 2009, något som stämmer bra överens med den trend som varit tydlig i musikbranschen under det senaste decenniet.

Det verkar som om vi i allt större utsträckning går mot en finansieringsform av musik som bygger på avgifter, licenser och abonnemangsmodeller, d.v.s. ett ekonomiskt system där användningen av musiken, snarare än exemplarframställningen, blir central.

Tidigare har ju just framföranderättigheterna varit avgörande för hur insamling och fördelning av intäkter från användning av musik i TV, radio eller andra offentliga sammanhang organiserats och hanterats. Det skulle kunna vara så att precis samma funktion för insamling och fördelning kommer att appliceras även på vårt privata användande av musik, d.v.s. vi blir “musikanvändare” av inspelad musik snarare än “musikköpare”. 

Som en liten historisk passus kan nämnas att det trots allt fanns en del förutseende personer i musikbranschen, som redan i början av nätets genombrott på 90-talet såg att det här skulle hända. Redan 1995 gick Ray Berman, i egenskap av chef för skivbolagens branschorganisation RIAA, till den amerikanska kongressen för att lobba för införandet av en ny "performance right". Skälet till detta var att Berman insåg att digital distribution skulle göra exemplarframställningen decentraliserad och leda fram till ett helt annat ekonomiskt system runt omkring musik, där regelverk för att upprätthålla upphovsrätten i samband med framförandet, eller användningen av musiken, skulle bli central (Gordon S., 2005). Skälen till att de stora musikägarna hade svårt att omvandla sina affärsmodeller när exemplarintäkterna verkligen började dyka, främst kanske under åren 2002 – 2005, kan man diskutera hur mycket som helst kring, men nu verkar det trots allt som om vi börjar hamna i just precis den situationen.

Det ska bli spännande att se siffrorna från IFPI, STIM och Copyswede när de så småningom släpps här.